Frångänglighet – vad som gäller när det brinner

Av Johan Ottosson · Interspacio · 20 augusti 2026

Tillgänglighet och användbarhet handlar om vardagen: kan en person nå och använda en byggnad? Frångänglighet ställer en annan fråga: vad händer om det börjar brinna, kan samma person ta sig bort från branden? Boverket beskriver frångänglighet som möjligheten för personer med nedsatt rörelseförmåga att förflytta sig från branden till säkerhet eller till en plats där de kan räddas och kravet regleras i BFS 2024:7.

Det kan vara samma byggnad, samma person och samma dörrar, men helt olika förutsättningar. Det är också därför frångänglighet regleras i brandskyddsföreskrifterna, BFS 2024:7 och inte tillsammans med tillgänglighet i BFS 2024:12. I praktiken går frågorna ändå in i varandra: utrymmen som ska vara tillgängliga och användbara enligt BFS 2024:12 ska normalt också vara frångängliga, så att personer med nedsatt rörelseförmåga kan förflytta sig från den brandcell som påverkas i brandens tidiga skede.

Ett undantag gäller utrymmen som skyddas av automatisk vattensprinkleranläggning för personskydd eller boendesprinklersystem. Undantaget betyder inte att en byggnad med sprinkler kan strunta i tillgänglighet, tillgänglighetskraven enligt BFS 2024:12 finns kvar. Det som kan påverkas är i stället vilka särskilda frångänglighetsåtgärder som krävs utover det, eftersom släcksystemet ska avbryta eller fördröja brandens utveckling och därmed skapa förutsättningar för att personer ska kunna räddas.

De två systemen är inte samma sak. Automatisk vattensprinkleranläggning för personskydd följer standarden SS-EN 12845 och kan installeras i princip vilken byggnad som helst, med snabbreagerande sprinklerhuvuden dimensionerade för att hinna rädda liv. Boendesprinklersystem följer i stället SS-EN 16925 och är specifikt utvecklat för bostadsmiljöer, indelat i tre typer efter byggnadens höjd och om de boende förväntas kunna ta sig ut själva. För frångänglighetsundantaget spelar det ingen roll vilket av de två en byggnad har: båda räknas likvärdigt, eftersom båda förutsätts kunna avbryta eller fördröja branden tillräckligt för att skapa förutsättningar för räddning.

Frångänglighet betyder inte automatiskt att personen måste ta sig hela vägen ut ur byggnaden på egen hand. Möjliga lösningar är att personen förflyttar sig till en intilliggande brandcell, ut i ett trapphus, till en loftgång, eller direkt till säker plats. Utrymmet dit personen förflyttar sig behöver alltså inte alltid vara utformat som en särskild utrymningsplats.

I publika lokaler, dit allmänheten har tillträde, ställs högre krav. En person som till vardags tar sig entré, hiss, lokal kan inte förlita sig på samma väg vid brand om hissen inte längre går att använda. Där kan reglerna kräva två av varandra oberoende utrymningsplatser eller utrymningsdörrar som är frångängliga hela vägen till säker plats. En utrymningsplats är inte bara en markering på en ritning, det är en plats där någon med nedsatt rörelseförmåga kan vänta på assistans under utrymningen, utformad med bland annat talad tvåvägskommunikation, tydlig skyltning, nödbelysning och plats för rullstol.

Den som är van vid att slå upp ett mått i BBR kan uppleva de nya reglerna som mer abstrakta att börja med. Istället för att fråga vilket mått som gäller blir första frågan ofta vilken brandcell personen befinner sig i, vilken väg som finns bort från den och om den vägen faktiskt uppfyller kraven på frångänglighet, eller om sprinklerundantaget ändrar bilden.

Tillgänglighet, användbarhet och frångänglighet är tre skilda krav i tre olika sammanhang. Men i ett riktigt byggprojekt möts de i samma korridor, samma dörr, samma person. Att förstå var gränserna mellan dem går och var de överlappar, är vad som gör skillnaden mellan att kunna en paragraf och att faktiskt förstå vad regelverket är till för.

Alla tre begreppen finns förklarade i Ordlistan