Del 4: Vad är Smart Readiness Indicator?

Interspacio · 27 juli 2026

Det har tidigare nämnts i förbigående att den nya svenska energiklassen A0 kräver något som inte är en siffra, en byggnads förmåga att reagera på signaler utifrån, till exempel elnätets belastning. Det kravet är i praktiken en förhandsvisning av något större. EU kallar det Smart Readiness Indicator, förkortat SRI, och det förtjänar ett eget kapitel snarare än att vara en bisats. Mer om detta togs upp i artikeln om mätning och data.

SRI introducerades redan 2018, i den föregående versionen av EPBD, men har levt ett tillbakadraget liv sedan dess. Det är fortfarande frivilligt. Varje medlemsland väljer själv om man vill testa det, och om man testar, om man vill utfärda faktiska certifikat eller bara samla erfarenhet. Just nu pågår sådana testfaser i 16 av EU:s medlemsländer, utan någon gemensam tidslinje för när de ska vara klara.

Det som gör SRI intressant är inte att det är obligatoriskt, för det är det inte än, utan vad det faktiskt mäter. En energideklaration frågar hur mycket energi en byggnad förbrukar. SRI frågar något annat: kan byggnaden anpassa sig? Kan värmesystemet reagera på att elpriset är lågt just nu? Kan ventilationen justera sig efter faktisk beläggning istället för ett fast schema? Kan byggnaden kommunicera med elnätet och dra ner belastning vid en effekttopp?

Metodiken, fastställd i en EU-förordning från 2020, delar in bedömningen i flera funktionsområden, uppvärmning, kylning, ventilation, varmvatten, belysning, elproduktion, laddinfrastruktur för elfordon, och övervakning och styrning. Varje område poängsätts, inte efter vad byggnaden förbrukar, utan efter vad den kan göra med den informationen.

Det är en annan typ av mätning än det som togs upp i föregående artikel. Inte en historisk redovisning, utan en bedömning av kapacitet. En byggnad kan ha utmärkt historisk energiprestanda och samtidigt vara helt oformögen att anpassa sig till morgondagens elnät, ett elnät som kommer kräva mer flexibilitet, inte mindre, i takt med att fler elbilar, värmepumpar och solcellsanläggningar kopplas in.

Här finns en tröskel värd att komma ihåg. EU-kommissionen ska senast 30 juni 2026 rapportera resultaten från medlemsländernas testfaser. Baserat på den rapporten kan kommissionen därefter, senast 30 juni 2027, besluta att göra SRI obligatoriskt för lokalbyggnader med en installerad VVS-effekt över 290 kW, alltså större kontor, skolor och liknande fastigheter, inte småhus. Samma gränsvärde, 290 kW, är redan idag tröskeln för när digital energiuppföljning och styrsystem blir obligatoriskt enligt gällande regler. Det är ingen slump. Det är samma byggnader som redan börjat vänja sig vid att bli mätta som nu riskerar att också behöva bli bedömda på sin smarta förmåga.

Så länge SRI förblir frivilligt är det lätt att avfärda som en teoretisk övning. Men A0-kravet visar att Sverige redan börjat väva in den logiken i andra regelverk, innan SRI i sig blivit tvingande. Det är värt att ha koll på innan det plötsligt inte längre är frivilligt.

Det leder vidare till nästa fråga. Om en byggnad kan bedömas efter sin förmåga att anpassa sig, vad krävs då för att den faktiskt gör det, i vardagen, inte bara på pappret? Det är där skiftet från enskilda åtgärder till kontinuerlig optimering börjar, ämnet för nästa artikel i serien.